Monday, 16 April 2018

the story of a dining table

I recently read a thread about the use of tablecloths in early years settings... one educator having seen them being used on pinterest in increasing numbers and was wondering whether it was a thing... and wondering whether she was missing out on something.

I think it lead to some interesting dialogue.. as the group is  Reggio Emilia inspired group is is from this standpoint that the discussion went.
Some said they used tablecloths to hide ugly tables, others said they used them to make their setting more homely feeling... and there was a comment about the preschools in Reggio Emilia itself using tablecloths and personal napkins at the lunch table every day... in the sense of honouring the child... although the writer chose the words dignified and civilised as a way of describing the reasons...

I am all for honouring the child... but does a tablecloth really do that? And is a table without a tablecloth uncivilised?

I looked at the history of tablecloths to find out where they come from, and also the history of the napkin... and saw that they have changed over time, but on the whole that they have been connected with showing off wealth and status. (see links below)

I also looked into sustainability... which is better for the planet... and really there is not a big difference between them if the napkins are being cleaned once a week - but if you are adding on the tablecloth impact in comparison to wiping a table clean, then yes that is going to have a larger impact... both with the whole making of the cloth as well as maintaining its cleanliness. (see link below)

I also looked at it from a hygiene point of view... an within many preschools it is simply policy that paper towels are used rather than real towels or napkins. Here is Sweden we have a roll of paper at the table - as do most homes... I would also like to point out that compared to my British home where we use a roll of paper towels too - the paper is thinner, recycled and is divided into smaller pieces so that you do not have to take more than you need. My children comment every time we visit the UK on the size of the paper towels!!

I also googled fine dining around the world, and also michelin restaurants to see what images would pop up... and many of the photos were of tables without table cloths. As I was interested in the idea of us needing to put tablecloths on a table to give the children value, status or to honour them in some way... and yet these restaurants seem to honour the food and their patrons without the need of tablecloths...

As I wrote in my comment in the group... for me it is not about the fact there is a tablecloth or not, but about the quality of the food and also the quality of the interactions with the people who work there.
In the preschool it would be about the quality of the interactions with the children's peers and also the educators.

I also checked out a Swedish paper that examined meal times in the preschool setting - exploring mealtimes in families over time and in various cultures. (see link below) - it states that mealtimes have become a measuring stick of civilised behaviour. That table etuiqutte was a way of seeing how well raised people were/are - and that you came form a good family (historically).

That it is a time for talking together, sharing values... research had shown that different cultures did this differently... in some children were valued more equally in others the parents talk at the children - these family meals will influence how we eat at preschool.

That mealtimes are a part of the social interaction order... that it is a complex social situation that happens on a daily basis... who leads the conversation, who gets the biggest portion, or the most of a certain most desirable food etc... there can be a lot happening at a meal.

So mealtimes can be seen  as a social arena... what kind of arena do we want to set up? How do we want the children to interact with each other. What sort of feeling do we want to create at the table... how does the setting of the table impact that...? tablecloths, flowers, having food served, taking their own food at the table or buffet style... having teachers sitting with them or not... all are conscious decisions that we make... and I feel we should always be prepared to change them depending on the need of individuals in the group and also how the group interacts with each other... and for this to be constantly re-assessed and new ways tried.

As a child I remember how eating meals was very much part of my social training - both at school and at home... we were expected to behave in certain ways... expected to hold knife and fork in certain ways, to talk not too loudly, not with our mouths full, how to eat the food etc etc (both my sister and I made the decision to dislike peas because of the demand to eat with our forks "correctly" ie not allowed to shovel them in - it was just too much hassle to chase those peas around the plate... much easier not to like them)

I have an extremely vivid memory from my first school lunch/dinner - so I must have been 4 years old... where I spat out my dessert and got promptly told off. As a four year old I had complete trust in the adults around me that they would give me food that I liked, and if it was new food I was given a small amount to try... this was not the system of the school... a portion of mandarin oranges was put in my bowl and I trustingly put one in my mouth and it exited pronto.
I suffered a lot at school mealtimes due to not being able to eat fruit... I would eat well... all my vegetables etc, just not fruit, which I realise is part of my autism and sensory processing - I love the taste but the feeling is just all wrong. and I mean all wrong.
This has of course given me a greater sensitivity for young children as they learn to process foods - I will always encourage to try... but I will never force.

For me this is more important than a tablecloth or cloth napkins. My interaction with the child.
But I think we need to take a closer look at the local way of eating - are we going to choose how they do it in Reggio Emilia with tablecloths and cloth napkins or are we going respect how the local culture eats meals.
Like my post about the dining room in Iceland (which funnily enough I had shared earlier today on my page) - where the educators at the preschool (A∂althing ) wanted to create a dining room that empowered the children. They visited various restaurants to see how a dining experience was being created for adults and wanted to create this same respect for children. They chose a hotel dining room where the tables were different sizes and heights as well as the chairs... they also made sure there were more spaces to sit at than children... so that when the last child entered the room there was still a selection of spaces to choose from. (see links below)

We need to think about how are we creating respectful interactions at the table... how are we empowering the children - do they take their own food at a buffet, or do they pass bowls around that the table... or is there a good reason for the teachers serving the children (I have to say when we have an epidemic of worms going round, we serve the food to make sure that we minimise contamination). Questions about who and how is the table going to be set, and also of how the table is to be cleared and cleaned afterwards are all taken into consideration - how can the children be involved, do they need to be involved, what happens if they are and what happens if they are not. Also what adjustments do we need to make if we are involving the children so that they fel competent... that it is not inappropriate - like if the children are scraping their own plates is it feasible to expect 1-3 year olds to always get their food in the bucket... what kind of support do they need, or is it OK for them to make a mess... if making a mess is OK what are we saying to the children when they are older... that they do not need to get it into the bucket or...?

If we look around the world we will see that meals are consumed in many different ways in the home and in school... and most of those ways are respectful - but will not involve tablecloths and cloth napkins (I mean look at the boxes of Japanese food - the bento boxes... so many of them are absolutely beautiful - never have I seen food in the west presented like this on a daily basis, for adults or children). Some eat on the floor, some on low benches, some ate tables, but not all. Not all homes and schools will have individual plates as communal eating is their preferred choice to socialise and connect and show respect.  - the Swedish paper about mealtimes in preschools.

The Tablecloth in History - about how tablecloths were a sign of status...
medieval tablecloths - another link with information  - interesting to read that the old word for tablecloth in English is bord-cloth... as bord is the Swedish word for table.

Charlemagne's Tablecloth - this is more of a post about feasting, but at the same time I found it useful from the point of view that mealtimes have such power, and are an arena to show off wealth and status... also I wanted to share this because it starts off with a tale from my hometown of York, and ends with Charlemagne who was actually educated in York too! Nice to see that the asbestos tablecloth was not true though!

Vikings and food - this text shows that rich and high status vikings had a tablecloth

what is best cloth or paper napkin - from a sustainable point of view

Napkin History... from dough, to communal cloths, to paper towels - its a long read with some interesting facts that show how trends have changed over time in our relationship with table cloths and napkins...

Paper towels - a post about how millenials are using aper towels rather than paper napkins - this is what I do at home and also at preschools I have worked out... and in just about every Swedish home I have been in. Sometimes there are paper napkins, even more rarely cloth napkins. I do have cloth napkins at home, and will bring them out - no lets be honest I have not brought them out for years and years. To be honest we usually just wash our hands after our meal... as is the case with preschoolers- we wash hands and faces.

meals around the world some images of families eating together
American family dining - this really shows that there are so many different ways to eat a meal... and all within the same nation (2 of the 36 images have tablecloths)
food traditions we can learn a lesson from - just five examples that can add value to a mealtime according to this post
A film about lunch in  japanese school... not quite the same as a table set for everyone... but at the same time still honouring the child and empowering them.

Experience food not just feeding - this is a post about  a person who visit the Atelier of Food in Reggio Emilia... an goes back to the idea that by having tablecloths is giving value to the child because the table is set as we adults would set the table for (adult) guests - my question is then.. do we want the children to feel like guests or like family... and also to point out that if you should ever have a meal at my home there will never be a tablecloth on the table... firstly I don't own one, and secondly I would rather hope that my attention to making good food, and how interesting dialogues together is enough to make you feel special and valued.
Also there is this idea that what makes having guests ver and setting the table in a special way for Christmas or, birthdays or any other occasion  is that fact that we have gone that little extra to make it special for that special occasion... if it is special everyday then how will we make it different when we want to make it special... like we don't want birthday cake everyday, or whatever you might choose that makes us feel special... would it still be special if it was a daily thing? I don't have the answer here, just asking...
A room to eat - Iceland - here is my post about the dining room in Iceland
Täppan - this is another preschool where I wrote a little about their lunch routine

Personally I have worked in different ways... from sitting with the children and not sitting with the children, from buffet style to serving the children to dishes at the table to serve and share... for large groups at a table to small tables... and there is not one way that I prefer over another... they all have value, they can be used and changed to meet the needs of the children. So it will be hard to get from a me which is the best way to eat lunch... I won't know until I have worked with the children for a while.
I can also mess about with the usual routine just to get the children questioning why do we eat the way we do... like sucking u food through a straw (which I avoid more these days, unless they are re-usable straws) - or drinking off a plate and eating from a cup... or sitting on the floor, or no chairs, or eating directly off the table... or using the chairs for a table... indoor picnics are usually rather popular also...

The story of being invisible

being visibly invisible
This is something I strive to be...

The idea is that I want to be visible in the sense that the children know I am always there for them, that they can rely on me, that they feel safe to go off and explore, that we have mutual trust and respect and that I am a part of the democratic community of learning...

but I want to be invisible too... that I do not interfere with the children's learning, that they have the power to solve their own problems and find their own solutions, that they have the time and space to explore, create and play without adult intervention.

It is a constant balance of knowing when to step in and when to step back.
I also like to position myself in one place during free play, so that the children know where to find me... a place where I can see all the children - so that I can observe... not only to keep them safe, but also to learn from their play and interactions.

I will at times move about when I realise I need to learn more... or I see a situation is becoming fragile and often my presence being a little closer is enough to support them to reflect on the situation rather than just follow their emotions.

Some children need me to be more visible, others need less.
And I have worked with some groups that have needed a lot of visibility on my behalf to scaffold the play climate. I have been unfortunate enough to work with some children from abusive homes - and these children have needed a lot of visibility to decode play and to build up trust with the whole group (and by unfortunate I mean I wished no child ever experienced abuse).

I think the more I read about childhood, about play and about theories and research into development (brain, cognitive, social, physical) the more I am able to understand how to create that balance between visible and invisible to meet the needs of the children I work with... that balance is always changing, it is never a constant.

Friday, 13 April 2018

The story of a ladybird...

Yesterday I saw a image shared of ladybirds... and shared it to my page... as I thought it was a great way to learn more about the diversity of nature... a way to identify the many kinds of ladybirds.

As a child I had inherited my mother's fear of insects... by observing her behaviour and mirroring it... Imade the decision as a mother to hide my fear of insects from my children so that they could develop their own relationship with creepy crawlies... I am happy to say both daughters and my son are pretty much fearless when it comes to insects... they are things of interest.

I do remember as a child, though, that ladybirds (or ladybugs) were one of the very few insects that I would want to hold or have crawl on me (that and the teeny tiny money spiders). So for me (and I see it in preschoolers today as well) ladybirds are a way into the insect world...

Just as an interesting side note... in Swedish they are called "nyckelpiga" which direct translated means key-maid. I mean I have always wanted to know what they hold the key to - but I will keep on topic..

here is the image...

and if you would like more information you can check  here (the BBC wildlife) and here - national geographic for kids and here - UK ladybird spotter  and here... ladybird directly translated into English from various languages and here - ladybug identfier

What I would do with the above image is print it out, cut it into individual insect cards - to make it more manageable to select from, and also more handy to put into a pocket when I am going out. I would also laminate the individual cards so that I could take them out in all weathers.

I would probably print out two sets... more to share... and also it would allow me to play memory with the children... I could select 5 ladybirds at first - making them very different from each other to ease the process in the beginning...

I would ask the children to sort them... and that could be done in different ways... sort them by colour, sort them by number of spots, size or sort them by which are their favourites etc etc asking why they are their favourite or not...

If there developed a big interest in ladybirds I would share some of the facts that I had learned through reading the texts with the children...

I would also look for ladybird storybooks to read with the children...
like this online story about a yellow ladybird feeling different from the others.. or this traditional rhyme which can be an interesting rhyme to explore with children... what DOES it mean?
or this film version of the grouchy ladybug by Eric Carle. (called the Bad-tempered Ladybird in British English) - there is also what the ladybird heard by Julia Donaldson - or songs like this or this... which reminds me of a Swedish rhyme about ladybirds  or this finger rhyme

I might provide different coloured play-doh that connected to the colours of the ladybirds we had observed... and provide small black stones/button/beads for the children to create their own ladybirds - of course they would be free to make their own play-doh creations too...

maybe some stone painting to turn them into ladybirds,
or simple painting with just red and black one time... or yellow and black another... not with the aim to create  ladybirds... but just to express themselves through that medium. Would they be inspired by the ladybird colours in any specific way after all their ladybird explorations?

Maybe make art with buttons... selecting  the colours of ladybirds that we have observed.

But mostly for me the excitement is getting outside and discovering nature... and having the resources to be able to answer the children about what we discover... by knowing or showing the resources to find out together.
I also like the fact that there is such diversity... they are all ladybirds... and yet they are all different... yet we value them equally as ladybirds... some are not more a ladybird than other (this is why I like to sort my what is their favourite and asking them why... I could then go on to ask about how they might think the ones they are not so keen on might feel etc... it is a start of a dialogue at least)

Many make judgements about how people look... and this is a way of addressing that in a safe way... to get the children thinking about diversity, about the norm and things/people/ideas outside of the norm - and how we value all of these.

sure you can do ladybird math by making ladybird picture and counting spots on them... but I prefer to do that in nature as we explore and as a natural part of the identifying process.

Ladybird and other insects came up a lot for us during the International Fairy Tea Party too... in part because the children were looking for small things and also as part of the curiosity in things with wings (like fairies)

Thursday, 12 April 2018

Outside light and shadow play... with colour...

Yesterday I played with light inside... today I took the materials and a few more outside to see how it would work.

Here is a short film and then afterwards some images with reflections...

Things did not blow around quite as much as I was expecting, but it was not such a windy day and I was in a nice sheltered spot too. But the material need to be weighed down... the attempt att experimenting with the balloon and trying to take photographs was impossible on my own... that thing just wanted to fly!

a mixture of materials - a white surface made it easier to see... I experimented with different coloured paper too, but for some reason did not take photos.. too busy playing I guess

using a mirror to reflect the light... I was wondering whether I could bend a shadow, but I was not able to see that as it got so bright from the reflection...

but extra colour shadows appeared

when empty and the bowl was upright a lot of details came in the shadow... but when you put it upside down or put another one on top (to create a ball) the details went. I think maybe if I did this earlier in the morning when the sun was lower the shadows would have been different...

found a little rainbow in the middle of it all...

drawing on a see through umbrella with a chalk pen... this means it can easily be wiped off. This was hard to do alone as the umbrella wanted to do a Mary Poppins thimg and fly off... so I could draw and experiment but I could not take photos that really showed how the drawings on the umbrella made shadows... it could be fun with paints - not just to create shadows but also if a child held it inside another could paint on the outside... would be fun to watch.

recreated my indoor build outside. It blew down twice during the whole session, which really was not so bad, all considering, and they did not blow far. BUT if it is windy outside these small glasses will fly. You could always fill them with water and stack them... or even ice on a hot day...

the glass beads worked well... of course square ones stack... the round ones I had to hold on their side to make decent colours on the ground

I could change the colour of the plastic serviette ring... depending on what colour I ut behind...

I was fascinated by the size difference of the same cup depending on which direction it was standing... I would love to ask young children what their theories are about this and why they think that...

colour mixing in different ways

mirror play

more mirror play... I was trying to see how many shadows I could see... I got three... would have been handy with an assistant for this bit... as the mirrors kept falling... or that I had taken more heavy things outside for the mirrors to lean against.

as I was starting to tidy up I noticed that the shadow on my silver bag was of a total different quality... so I just had to play a little more...

details were easier to see on the more smooth surface - now when I placed a bowl inside a bowl I could see it more clearly...  The above shows three bowls, not two.

then I started playing with the colour paddles... even drawing faces on them with the chalk pen, which was easy to rub off and draw something new on. A short film of that will be posted on my instagram and facebook page later...

and I will leave you with a last colour mix...

David Hawkins - Messing about

you need to actually play in order to understand play.

Undervisning i förskolan - del 3

Idag hinner jag inte riktig med att läsa mer av skolverkets publikationen - idag ska jag jobba med första utformning av min presentation för FSO-Dagen 2018, en massa idéer kring undervisning i förskolan och filosofi med barn vill komma fram... och nu!

Men jag vill dela några publikationer från UK - eftersom det finns en stor tryck att man ska utvärdera 4-åringar genom att barnen ska göra prov!!!!

Man kanske tror att vi är långt därifrån... aldrig ska vi testa barn här i Sverige,,, men det kan man faktiskt inte säga. Ingen trodde det skulle ske i England heller...

Från tes websidan kan man läsa den här artikel kring vem ska ta ansvar för att skapa provet för 4 åringar... det finns en del företag som vägra.

Och den här from The Conversation kring lek och att Ofsted's val att ta in mer formell undervisning är skadlig. (pushing school ever downwards... )

Jag har sett hur det har blivit mindre och mindre lek för dom yngste barnen i UK pga undervisning - och det är därför det är viktigt att vi är tydlig med vad vi menar med undervisning här i Sverige...

Jag vill inte göra undervisning lekfullt... det ska vara en medvetenhet att stödja barnens lärande inom leken - att VI pedagoger ska lär oss mer om hur lek fungera och hur barn lär sig för att kunna "undervisa" på ett lämpligt sätt.

Men egentligen vill jag inte undervisa... jag vill underlätta barnens lärande... men när jag läsa skolverkets publikation om undervisning det verka (än så länge) vara det som dom beskrivs. En medvetenhet kring hur man underlätta barnens lärande... som individ och som grupp.

Jag håller lek-workshops för att underlätta för pedagoger att förstå och analysera lek - hur man kan utveckla leken, hur man påverka leken Och sedan hur man planera "lektioner" baserad på lek
Barnen är med i processen... det är något vi gör tillsammans... det är därför filosofiska samtal är så himla bra... på tal om det... jag måste fortsätta med presentationen...

Wednesday, 11 April 2018

Sunshine and colours

Here is a new film I have made...

it is simply me playing with the sunlight .... again!
Messing about with mixing colours, patterns, construction, creating shadows, using movement to see what would happen. Getting some fabric and exploring different ways of using that as a backdrop... not all my film clips are included in this short... but enough to hopefully inspire you to get playing..

Och så på svenska...

en liten film där jag leka med solljus och färg. Småplast glas från "The Flying Tiger".
Jag hoppas att solen skiner imorgon eftersom jag vill gärna experimentera med olika färg underlag - papper och tyg... samt kanske några speglar....

Messing about: David Hawkins.
To understand play... we must play.

Undervising i förskolan - del 2

det här är den andra del av mina reflektioner kring skolverkets text om Undervising i Förskolan (2018)
länk till publikationen
Min idé här är att dela mina reflektioner som en färskvara... medan jag läsa den. Det är ett sätt att börja en dialog. Det är ett sätt att vrida och vända på vad som skrivs samt hur jag förhålla mig till det... och förhoppningvis blir det ett sätt för ni som läsa den att uppleva den från min perspektiv.

Min perspektiv är, som jag skrev i del ett, utifrån att jag är uppväxt i UK. Jag hade tur, jag älskade min skola - den var kreativ, vi fick göra egna projekt inom skoltid (jag har tydliga minne av att leda en konst och teater projekt när jag var 5-6 år samt en annan teater projekt som började under rast tiden som en lek och utvecklade med mina vänner till att vi gjorde egna kostym under skoltid och fick stå på scen framför två klasser av jämnåriga under skoltid... vi var 7 år).
Så mina erfarenheter ge mig styrkan att säga undervisning kan vara bra om den är gjort rätt, om man har stor tillit till barnens kompetens som mina skola hade för mig och mina klasskamrater. Men långt från alla har tur att vara på en skola som fokuserade så mycket på konst, teater, utflykter, musik osv osv. Jag vill också säga att skolan var/är känd för att många lyckas akademisk också. Vi var trygga, det fanns tid att vara kreativ och leka... då fanns det mer fokus för den där traditionella lärande i form av undervisning eller "skol-lektioner"

Så nu till del 1 av texten.

 Endast den som har legitimation som lärare eller förskollärare och är behörig för viss undervisning får bedriva undervisningen (2 kap. 13 §). (s.20)

Igår skrev jag om hur det var den otydlighet kring när undervisning ska ske under dagen och att det kunde ske möjligen under en hel dag (även om jag tycker det är helt löjlig) - men den här citat peka på något annat.
Eftersom det är en brist av förskollärare är det svårt för många förskolor att anställa tillräckligt många för att täcka behovet (andra förskolor har tur). Det betyder att det finns stor risker att vissa förskolor kan möjligen har grupper som få inte ha undervisning. Förskolor är också sårbar om deras enda förskollärare är sjuk, VABar eller är ledig - vad ska gruppen eller förskolan göra då (och jag har besökt och jobbat på förskolor där det inte fanns mer än 1 eller 2 förskollärare trots det fanns över 40 barn i förskolan delat i tre grupper...)
Om Sverige vill att endast en behörig förskollärare få undervisa måste man reflektera kring hur det kan fungera i verkligheten - då måste man har vikarie som är utbildad för att undervisa när förskolläraren inte finns på plats. Blir det så att förskolläraren få endast ta ledighet under skollov (såsom skollärare)? Ska förskolläraren har en annan sorts schema (aldrig öppna, aldrig stänga) för att se till att hen finns på verksamheten när det finns flest barn?
Det kan vara då bra med bestämde "undervisningstid" - inte bara för föräldrarnas skull och barnens skull som jag skrev igår... men också utifrån en verksamhetsplanering skull. Om man vet när man ska undervisa - och vad - blir det lättare att kompensera om förskolläraren blir plötsligt sjuk eller något.
(hur jag tolka undervisning är mer som - underlätta barnens egen lärande, att göra kunskap tillgänglig för barnen på olika sätt).
Jag känner mig inte riktigt klar med att vrida just denna punkt... men jag vill läsa vidare...

Förskollärarna behöver kompetens att kritiskt granska källor och faktakunskaper och använda metoder som har stöd i vetenskap och beprövad erfarenhet. Förskollärarna behöver också vara i fas med samhällsutvecklingen och hålla sig uppdaterade med ny forskning.  (s.21)
Det här citat är sista delen av en längre paragraf kring beprövad erfarenhet och vetenskaplig grund. Detta är absolut mitt arbetssätt, men det har sällan funnits möjlighet att göra detta under mina arbetstid. Jag har läst, träffat andra lärare runt om i världen, varit på konferenser osv på min egen tid för att hinner hålla mig uppdaterad. Min blogg har varit mitt sätt att analysera mina metoder, mina observationer samt vem jag är som pedagog - igen på min egen tid. Under planeringstiden på förskolan på så gott som alla förskolor jag har jobbat har det knappt funnits tillräckligt med tid för att hinna analysera mina dokumentationer för att publicera på väggen (eller andra media) barnens lär-processer - det har alltid varit en stressig och intensiv 1-2 timmar (om det går - eftersom ibland måste man hoppa över det för att det inte fanns någon vikarie).
Jag vill säga att om Sverige vill att förskolan ska uppnå allt detta måste mer resurser finns så att förskolläraren kan gå ifrån och kritisk granska källor, kan bepröva erfarenhet med kollegor utan att det påverka kvalitén för barnen. Vad ska tätheten vara för att hålla en god kvalité? Kan man ha fritidspedagoger till förskolan som tillåter förskollärare att kunna uppnå alla dessa krav på sin arbetstid - eller blir skollov den tiden som förskollärare inte finns med barnen för att kunna göra allt detta såsom i skolan?

 Av vikt blir då att möjliggöra barns egna reflektioner genom att ställa öppna, genuina frågor om ett lärandeobjekt, det vill säga det innehåll, situation eller fenomen som är fokus för lärandet. Detta för att dels utmana den tidigare förståelsen, dels inbjuda barn till att tänka vidare om något specifikt. Barnen ges samtidigt möjlighet att bli varse hur alla barn i gruppen på olika sätt uttrycker, resonerar och funderar om samma objekt och från olika perspektiv beroende på ålder, tidigare kunskaper och erfarenheter. Genom att didaktiskt använda variation och perspektiv kan förskolläraren skapa möjligheter för barns reflektion och i förlängningen barns lärande. Hellman (2014) skriver att en sådan didaktik också möjliggör barns bildning.  (s22)
 När jag läsa detta blir påmind av hur jag har arbetat filosofiskt med barn. Filosofiska dialoger med barn, från den yngste barnen uppåt är ett helt fantastiskt sätt att undervisa där barnen är en demokratisk del av processen. Jag kommer inte skriva ingående kring filosofi med barn just här... men vid slutet av månaden kommer jag vara i Göteborg för att berätta om filosofi med barn på FSO-Dagen. Det blir en kort introduktion om hur den här förhållningssätt tillåta mig att undervisa kring värdegrunden, demokrati, etik samt olika kunskapsområde samtidigt som jag lyssna på barnen, jag lär mig om vad dom redan vet, jag lär mig att släppa kontrollen och att barnen är likvärdig i processen. Ja, jag upplever att filosofi med barn kan vara en bra sak för flera pedagoger i Sverige att lära sig och använda som en av sina verktyg med barnen. Det finns inte så mycket litteratur kring filosofi med barn när det gäller de yngre barnen - mestadels handlar böcker och websidor om filosofi med äldre barn, särskilt skolåldern och uppåt. Under dom senaste 5 år har jag utvecklat min egen stil av filosofi med barn genom att blanda delar av P4C, Sokratiska Samtal och and metoder - jag har experimenterade med hur man kan föra en dialog och reflektera med alla 100 språk samt med icke verbala barn. Det är alltid spännande att dela med andra mina erfarenheter och reflektioner kring det arbetat... och sitter hemma nuförtiden och försöka skriva en bok kring det...

 Förskolans uppdrag är tydligt och innebär att främja alla barns lärande och utveckling genom att vara rolig, trygg och lärorik. Läroplanens mål och riktlinjer tydliggör förskolans pedagogiska uppdrag och fokus för undervisning. (s.23) 
Ordet rolig är också tolkningsbar... eftersom jag är av den tror att vi ska underlätta barnens lärande (facilitate their learning not teach) tycker jag att det är också viktigt att vi stödja barnen att hitta glädje i lärprocesser och inte göt lärande rolig - annars det känns lite som vi hamna i en underhållningsverksamhet. Om vi pedagoger ta ansvar för att undervisningen är rolig blir det mycket svårare med uppdraget "livslång-lärande"  men om vi stödja barnen att hitta glädje i sina egna lärprocesser, att våga göra misstag som en del av processen och tar ansvar för processen kommer det att underlätta den livslång-lärande hos barnen vi möter.

Läroplanens kunskapssyn uppmanar till ett specifikt förhållningssätt till barn, kunskap, lärande och undervisning. Kunskapandet kan förstås som en process som förutsätter en aktiv interaktion med andra människor och fenomen i omgivningen. Det innebär att barn lär och utvecklar kunskaper genom att umgås med andra människor, genom att samtala, leka, skapa, utforska, experimentera, iaktta, lyssna, urskilja, jämföra och reflektera. Genom att barn använder kunskaper de lärt sig i ett meningsfullt sammanhang blir de till verkliga kunskaper (Pramling Samuelsson & Sheridan, 2016). Att lära är att skapa mening, en innebörd, där kunskapen blir till en del av barnet själv. (s.24)
Som ni kanske har märkt giller jag ordet interaktion (eftersom min blogg heter Interaction Imagination) - för mig handla lärande om interaktioner mellan människor, mellan människor och världen runt omkring osv osv... men lika viktigt är "imagination" - jag föredrar det ordet över "fantasi" som man översätter den till pga det är bredare - det inkludera tänka - men det kan vara att det faktum att jag har engelska som mitt modersmål känner jag begränsad av ordet fantasi, det kanske är bredare på svenska... Alison Gopnik skrev att nödvändighet inte är modern av uppfinning men att det är fantasi...

Då kan man säga att lek är en otrolig viktig del av kunskapandet. Jag tycker att det finns väldigt många olika slag av lek som barn (alla människor) behöver tillgång till. Jag har skrivit mycket om lek förut, och vid slutet av 2017 jag introducerade termen "Original Learning" - där lek och lärande är vävat ihop som en naturlig och organisk del av livet... såsom bebiser leka med sina händer, och sedan fötter, leka med ljud i munnen osv, förskolebarn fortsätta med liknande processer fast med mer av omvärlden samt med tankarna tillsammans med andra. (det egentligen är ett livslång process). Om du är intresserad av att läsa mer om "Original Learning" kan du kolla här eller kolla alla mina blogginlägg som jag har kopplat "Original Learning" till här

I läroplanen står att verksamheten ska präglas av ”ett medvetet bruk av leken för att främja varje barns utveckling och lärande” (Lpfö 98, i sin lydelse 2016, s. 6). Skrivningen kan tolkas som ett förhållningssätt till barns lek där lek utan vuxenstyrning kombineras med en medveten styrning av leken i syfte att främja barnens utveckling och lärande i förskolan (Folke-Fichtelius, 2008). Barns lek kan vara tillfällen för medveten undervisning i syfte att lära om olika innehåll och fördjupa sitt kunskapande inom läroplanens målområden. Lek kan också vara ett område som är fokus för undervisning i sig, eftersom barn behöver lära sig olika lekstrategier och lekregler som samförstånd, ömsesidighet och turtagande samt kunskap av olika slag för att kunna leka utvecklade rollekar (Alvestad, 2010; Knutsdotter Olofsson, 2017). (s27-28)
Det finns många olika sätt att leka - och vi som pedagoger har en enormt makt över den - både medvetet och omedvetet. Personligen är jag inte rädd för min makt över leken så länge jag är medveten att den finns, att jag konstant vrida och vända på hur jag påverka tillvaron. Jag kan provocera så att leken inte fastna, eller observera för att förstå varför den har fastnat (eller verka ha fastnat) jag kan ta ett steg bakåt och låter barnen styr eller jag kan ta ett steg in och vara en del av leken - varje beslut jag fatta påverka leken. Så är fallet när barn finns på en institution. Och i Sverige har vi institutionaliserade barn från ett år fram till dom lämna gymnasium vid 18/19 - det är många år att dom finns i vuxenstyrd institutioner oavsett hur hård vi arbeta för att skapa en demokratisk miljö. En förskola har många fler barn och vuxna än familjen - det är mycket mer att hantera för barn och vuxna. Och även utifrån mina egna familjsituation kan jag se att antal barn påverka... jag har tre barn tillsammans med min man, min syster har ett barn med hennes man. Hennes barn har friheter som mina aldrig fått tillgång till (eftersom jag fick tvillingar första gången) - det har aldrig funnits en tid för mina barn när dom kunde gör vad som helst utan att det skulle påverka sina syskon... vi har varit helt enkelt tvungen att ta hänsyn till varandra... inte helt enkelt .. men mycket lättare än förskolan när det finns ännu fler barn att ta hänsyn till, att pedagogerna måste dela sin uppmärksamhet på ett likvärdig sätt. Ju mer barn desto mer disciplin - och det såg jag tydligt i Palestina där det finns 100 barn på en förskola och 4 pedagoger - det måste finnas ett slags självdisciplin bland pedagogerna om hur dom ska bemöta alla barnen samt tydliga regler om hur utrymmet (det fysiska och den sociala) borde användas så att det skapa trygghet och plats för lärande och lek.
Jag vill helst vara brutalt ärligt med mig själv och inse att jag har en otrolig makt över barnen... och måste bestämma hur ska jag använda den makt samt hur ska ge barnen befogenhet över sitt eget lek och lärande. Jag kommer tillbaka till filosofi med barn... det var en verktyg som gav mig makten att ge barnen befogenhet...

Säljö (2015) skriver att lärande inte är detsamma som undervisning. Han understryker att undervisning är målrelaterad och kan planeras genom läroplaner och dokument. Undervisningen kan också organiseras och genomföras på olika sätt. Även om goda villkor skapas för lärande behöver undervisning inte leda till lärande i kausal mening (s31)
Så här tänker jag också.. "learning is not the same as teaching" - det blir otroligt självklart på engelska - där teaching kommer från en person till en annan och kan ske om eleven/barnet vill ta emot den eller inte, medan learning handla om själva personen - den kan ske utan "teaching" eller med.  Det är därför jag vill fokusera på att underlätta lärande istället för undervisning... eftersom då är min fokus på hur barnen ta emot kunskap och erfarenheter, hur barnen skaffa färdigheter och utvecklas. Det betyder att jag måste ta del av forskning inom hjärnan och inlärning för att blir bättre på mitt jobb - neurovetenskap är så otroligt viktigt, särskilt när man fundera på att förskolan ska vara tillgänglig för alla och det finns många hjärnor som är "wired" differently. Jag har ett barn med autism undervisning i skolan är ytterst sällan tillgänglig för honom för att det aldrig verka tid för hans lärare att ta del av den forskning som finns - det är en konstant kamp because the teachers don't teach the way he learns.

Så som jag skrev igår, och igen idag... för mig undervisning måste handla om att göra kunskap, lärande och utveckling tillgänglig för barnen
Det är inte om man kan skapa undervisningsmoment som är roliga - men att bemöta barnen i sin glädje att lära och utveckla - att stödja den process, utmana den på ett lämpligt sätt - som en byggställning där barnet själv bygga sina egna erfarenheter och kunskap i ett lärande gemenskap.

 Didaktik är ett sammansatt begrepp som kan relateras till grupper av ord som didaskein, det vill säga undervisning, att peka ut något och -tik eller -ik, som är ändelser, som kan härledas från techne, den grekiska termen för skicklighet, konst, expertis, yrke, vetenskap, teknisk kunskap och så vidare. (s.32)
Jag bara giller bilden jag fick i mitt huvudet.. konsten att peka ut saker...  The art of pointing out stuff!!  som påminna av Rachel Carson..

 Thulin (2011) visar att förskolechefer inte alltid ger förskollärarna de förutsättningar som behövs för att genomföra sitt uppdrag och bedriva undervisning utifrån vetenskaplig grund. Förskolechefer och förskollärare gör också olika tolkningar av vad förskollärares ansvar innebär när det gäller innehåll, omfattning och genomförande. (s.33)
Som jag har redan skrivit detta är inte alltid lätt om man som förskolechef har inte själv förutsättningar för att kunna erbjuda det som behövs för att "bedriva undervisning utifrån vetenskaplig grund"... det behövs ett nytt sätt att driva förskoleverksamhet som likna skolan på det viset att förskollärare få samma möjlighet att planera utan barn (utan att det påverka antal barn/pedagoger som anses som viktig för att bedriva en förskola av högkvalitet). Genom att skriva om skollärare på det här viset säger jag inte att dom har tillräckligt med tid för att bemöta alla deras krav, men det är fortfarande mycket mer än vad förskollärare har tillgång till.

 Sju viktiga strategier karakteriserar undervisning i förskolan enligt Doverborg, Pramling och Pramling Samuelsson (2013):
• variation som en grundläggande aspekt i barns lärande 
• betydelsen av lärandesituationens inramning – att utgå från ett lärandeobjekt och följa barns frågor och intresse samt att föra samtal på metanivå
• att utveckla möten och samordning mellan förskollärares och barns perspektiv 
• att utvidga sammanhanget från ett lokalt till ett expansivt språk 
• att utmana och stötta barnen i deras lärande 
• att vidareutveckla sitt eget kunnande inom en mångfald områden med syfte att stödja barns idéer och förslag 
• att synliggöra mönster och samband med syfte att stödja ett vidgat lärande (s.35)
jag tror att jag måste skriva lite mer ingående om hur filosofi med barn kan vara en viktig del av undervisning i förskolan.

 Jag avslutar dagens reflektioner... brought to you from Fotografiska idag...  eftersom med jämna mellanrum jag kommer hit för att fundera på hur man kan filosofera kring bilder med barn och hur det kan stimulera lärande  - kolla serien Philosophical Photos för tips och idéer kring just detta.

Imorgon kommer jag reflektera kring Del II. Perspektiv på undervisning i svensk förskola.

något mer att läsa om du är intresserad
What is the teacher's role? - skriven av Tom Bedard i USA som bygga fantastiska  sinnesbord för att underlätta barnens kunskap inhämtning, teoriskapande, lek, samspel osv osv...